Äntligen körsbärsblommor!

Ja, som jag har väntat på detta! När körsbärsträden slår ut i blom så tappar man nästan andan, det är hänförande vackert! Tänk er ett träd med stor krona som är helt täckt av rosa-vita skira blommor... det är sååå vackert!

Här i den stad jag bor i så slog stadens blommor på körsbärsträden ut för snart en månad sedan, men det lilla trädet som jag förra året planterade i min egen trägård slog nu ut för bara ca 4 dagar sedan, och jag njuter av de fullkomligt underbara blommorna. Sen så längtar jag förstås tills mitt eget lilla träd har vuxit till sig och blir lika stort och hänförande som träden inne i staden.

Eftersom vårat hus är ganska nybyggt så har vi ännu inte hunnit planera tomten färdigt. Vilket betyder att vi inte har planterat några blommor eller buskar. Vad som däremot står på sommarens agenda är att bygga en stooor altan i lärkträ, och att börja planera framsidan av huset. Notera att jag sade 'börja' när det gäller framsidan, vi kommer alltså inte att göra den helt klar, men vi kommer att göra den betydligt finare!

Framöver i sommar så kommer jag att visa er bilder på hur detta kommer att gå, men nu lägger jag in några bilder på blommorna från mitt eget körsbärsträd. Se och njut!

Bergskörbär (Prunus sargentii), april 2009

Försmak av sommar...

Jag älskar verkligen våren här i söder, den är underbar!

Under påskhelgen så var vädret fantastiskt +16 i skuggan, man riktigt njöt av den nästan somriga värmen, MMM underbart! Vi var utomhus hela helgen, det fanns ingen somhelst önskan att sätta sin fot inomhus varken för oss vuxna eller barnen. Även om det nu inte har blivit sommar på riktigt ännu, så var det verkligen varmt och barnen har sprungit barfota och i kortärmat och de har lekt konstant med glatt humör hela dagarna.

Indra, Naomi och William i sandhögen på våran tomt!

Alla tre igen ...

Naomi

Jag å min sida har istället ägnat mig åt att kratta gräsmattan, eftersom jag inte gjorde det i höstas, och jag tyckte att det var dags att få bort alla sunkiga löv som bara låg och skräpade och gjorde det härligt för mossan att växa. Jag avskyr mossa! Vi kommer att bekämpa den med alla medel, jag vill ha en gräsmatta! Jag förstår inte att den kan få fäste så fort! Vi sådde gräsmatta i somras + en liten del redan sommaren innan och det är på den äldsta delen som jag tydligt ser hur mossan fått fäste under vintern som varit...

Indra och Naomi

William och Indra ritar på stenarna med tuschpennor! De har ett kafé och skriver menyer och gör kakaor.

Jag kan intyga att på denna punkten så skiljer sig verkligen norrland (där jag är uppvuxen) och götaland åt, för i mina hemtrakter är det absolut inte lika vanligt att få en massa mossa i gräsmattan som en konstant fiende! Snarare upplever jag det som att det är ovanligt att hålla på och bekämpa denna mossa varje sommar som jag nu inser att jag måste göra om jag överhuvudtaget vill ha en gräsmatta!

Nä, nu måste jag tyvärr avsluta. Kram på er!

/Linda

Min underbara familj!

Tänk om vårat avlånga land inte vore så avlångt! Nu undrar ni varför i himmelen då?! Jo för då skulle det inte vara lika långt hem till mina nära och kära i den norra delen av vårat land. Nyligen var min mamma + sambo och mina brorsdöttrar på besök, vilket var helt fantastiskt, underbart roligt! Jag älskar min familj och njuter verkligen när vi träffas!

Orsaken till att dom kom just nu var att min mamma fyllde 50 och då överraskade vi henne med en resa hem till mig och min lilla familj. Detta uppsakttades och mamma blev väldigt glad! Det enda tråkiga med deras tågresa ner till oss var att tåget blev hela 6 h försenat pga att rälsen frusit sönder när det varit så kallt som det hade varit inför denna resa, men dom kom i alla fall fram och det är ju huvudsaken.

Tuva kvällen när de kommit ...

Indra och Tuva gör grimaser (de hade väldigt roligt!)

Under tiden som de var här har barnen ägnat sig åt att leka, leka och åter leka, de har lekt från den sekund dom kom innanför dörren tills dess de skulle åka tillbaka hem med tåget. William och Thea bildade en klubb redan den första kvällen, som var exlusivt för dom två, inga småsyskon fick deltaga! Klubben höll till i våran stökiga klädkammare. William och Thea var oxå tydliga med att Naomi skulle vara med Indra och Tuva (vilket hon lyckligtvis fick) och inte med dom som var stora.

Sedan så har vi även hunnit vara till ishallen med barnen så att de fick åka skridskor och då glömde jag naturligtvis min kamera hemma så det har jag inga bilder på, men när vi kom hem var barnen ute i den snö som kom några dagar innan de anlände och det har jag lite bilder på. Dom kröp omkring och gjorde gångar som var tågräls, gungade i gungorna, jagade både mig och varandra, osv, vi hade väldigt roligt!

William och Thea

Tuva och Indra

Sedan innan mamma och barnen åkte hem så hade vi Indras kalas. Vi passade på att ha det innan min mamma och flickorna åkte hem så att de fick chansen att vara med, för det händer inte så ofta i och med att vi bor en bit ifrån varandra numera.

Indra blåser ut ljusen på sin Törnrosa tårta!

Och sedan innan de åkte hem så passade jag även på att ta en bild där alla fem kusinerna var samlade. Vilket inte var lika lätt som man skulle kunna tro för de här små vildarna skulle ju bara göra grimaser hela tiden så det var nästan omöjligt att få en bild där man faktiskt ser hur dom ser ut, men så här blev det i alla fall ...

Naomi, William, Indra, Tuva, Thea

Thea, Wille, Indra, Tuva

/Kram, Linda

Helgaktiviteter

I söndags så förutom att barnen fick egna rum (istället för att alla tre delat rum), så ägnade vi oss även åt lite vintriga aktiviteter. Jag och flickorna var ute på baksidan av vårat hus och dom fick åka pulka. Puh, deras moder har då ingen vidare kondition... jag sprang med dem lite runt på baksidan men kände att det tog lite på flåset.

Indra och Naomi

Om jag inte visste det innan så vet jag det nu, jag behöver träna upp min kondition! Vet bara inte riktigt när det ska bli... Någon gång i framtiden är väl det enda jag kan lova.

Medans vi var på våran baksida och åkte pulka så tog Peter med sig William till ishallen och åkte skridskor. Min lille kille har fått både en ishockeyklubba och en puck!

Tala om att han kände sig stolt ...

William åker säkert fram med klubban mot pucken, men det är intä så lätt att skjuta!

William tar det lugnt när han åker framåt för att inte tappa pucken!

Så förutom att jag kände att min konditon inte riktigt höll måttet så erkände även Peter att han blev lite mör i kroppen av att åka skridskor. Så i slutändan hade vi inte bara trötta barn, utan även vi var ganska trötta ...

Indra 4 år!

Jaha, nu har det alltså gått fyra år sedan våran underbara dotter Indra gjorde entre. Fyra år. Ja man undrar ibland vart tiden egentligen tog vägen (?) den har liksom passerat innan man hant reflektera över hur man egentligen skulle ha velat spendera denna tid... Våran tös är alltså fyra år gammal nu, lilla sessan, stora damen, lillasyster och storasyster, kusin, barnbarn... ja allt detta är våran tös, men framförallt våran underbara och ÄLSKADE dotter! Grattis älskade Indra på din 4-årsdag!

Här nedan visar jag bilder på Indra från det att hon fick presenter nu imorse och bakåt till när hon föddes ...

Indra 4 år

Indra 3 år

Indra 2 år

Indra 1 år

Indra 10 dagar

Vi håller bara ett litet kalas idag, lite presenter på sängen innan det var dags att åka till dagis och sedan på eftermiddagen lite glasstårta innan vi åt middag. En rätt så nöjd tjej. Det riktiga kalaset håller vi på söndag efter att mamsen (dvs jag) haft tenta som är på lördag.

/Kram, Linda

Vintern har kommit

I lördags så gick jag som sagt ut på en lååång promenad som var helt underbar, ingen snö, fåglar som kvittrar och en känsla av vår gjorde sig lite gällande...

MEN när jag så slog upp ögonen i söndagsmorse så var världen vit! Kan helt ärligt säga att det var både en besvikelse och lite av en lyckokänsla. Tänkte att det är ju roligt för barnen, plus att det inte blir lika skitigt, för jag skall erkänna att vintrarna här i den södra delen av vårat land är bra mycket skitigare än uppe i norr där jag är uppvuxen och inte alls lika vackra!

Idag blir det dock inga långa promenader, känns helt enkelt inte lika inspirerande när det är helt mulet, föredrar när solen kikar fram lite. Istället skall jag ägna mig åt ädlare sysslor, nämligen till mina studier. Detta gör jag inte bara för att det är mulet förstås, utan det är helt enkelt nödvändigt och faktiskt rätt så kul om jag skall vara ärlig.

I söndags när Peter och barnen kom hem från hans föräldrar så hade dom med sig en försenad julklapp till mig från P's syster Hanna, en jätte fin te-kanna i glas. Superfin. Jag använde den nu i morse när jag åt min frukost och kunde riktigt njuta av mitt te. Jag är fullkomligt galen i att dricka te jämt och ständigt, så det var väldigt gulligt av henne att uppmärksamma min passion, Tack Hanna!

Min frukost med te-kannan från Hanna

/Kram, Linda

Tid för mig själv ...

Jaha, så blev man själv i helgen. Peter och barnen har åkt de nästan 30 milen till P's föräldrar för att jag skall få en chans att ta igen förlorad tid och plugga till en tenta. Med förlorad tid så syftar jag på att jag varit hemma med sjuka barn då jag egentligen hade behövt att plugga, men så är det att vara förälder, man kan helt enkelt inte riktigt planera hur man vill.

Detta är faktiskt första gången som jag är helt själv, utan varken barn eller sambo, känns lite märkligt, och på ett sätt också lite skönt. Man är liksom van att alltid ha dom omkring sig och det blir mer uppenbart att jag är själv när det blivit kväll för då brukar vi alla vara hemma, igårkväll kändes det minst sagt lite tyst här i huset.

Min största rädsla är just när dom åker i bilen jag är så himla rädd att något skall hända dom under bilresan till eller från att jag nästan blir helt paralyserad. Jag blir verkligen skit nervös när jag vet att dom är ute på motorvägen eller bara åker någonstans lite längre bort. Skulle dom bara ha tagit en tur till ICA så hade jag inte varit orolig, men det är just att vistas så länge och i sådan hög fart som det faktiskt innebär när man kör på en motorväg som gör mig så nervös.

Mina älsklingar!

Måste säga att Peter och barnen är vekligen det käraste jag har och utan dom skulle livet inte vara värt att leva. Det är dom som fyller mitt liv med ett helt fantastisk innehåll och jag skulle offra mitt eget liv för mina barn.

Innan man skaffade barn så levde man bara och försökte fylla livet med roliga aktiviteter men man reflekterade aldrig riktigt över sin egen dödlighet. Sen efter att barnen kommit till världen så inser man plötsligt att man är dödlig och blir helt livrädd för att det skall hände en själv, sambon eller barnen någonting. Ja det är verkligen en pärs att vara förälder! Man blir orolig för allt! Nej, nu skall jag ta mig en långpromenad innan jag på allvar sätter igång med mina studier.

/Kram, Linda

Teckenspråk

På dagiset där mina barn går så får dom lära sig lite teckenspråk som stöd i vardagliga aktiviteter. Vilket jag tycker är väldigt roligt och dessutom en helt ypperligt god idé. Vore det inte fantastiskt om alla barn fick den möjligheten?! Jag finner personligen att det är väldigt roligt när mina barn visar mig spontant i olika situationer ett tecken för något tex frukter, mat och en del händelser (ex jobba).

Nyligen gjordes det ett litet reportage i det lokala områdes-bladet där vi bor och då var den yngsta av mina barn (Naomi) med på bild tillsammans med en annan av dagisbarnen där dom demonstrerade tecknet för "fjäril".

Isak och Naomi

/Kram Linda

Förkylning

Som förälder borde man inte bli förvånad när barn inom samma familj smittar varandra, men ändå är man så dum att man varje gång hoppas att det inte skall ske. Och jag är väl inget undantag, jag hoppades in i det sista ... men naturligtvis så blev lilla Naomi förkyld med rinniga ögon några dagar efter att storasyster blivit frisk.

Lilla Naomi

Detta betyder att man som dagisbarn inte är riktigt välkommen att vistas på dagis, och det betyder oxå att antingen mamman eller pappan stannar hemma med den sjuke. I detta fallet var den lille sjuklingen inte särskilt allmänpåverkad utan blev mest uttråkad när den stackars mamman försökte att få en liten stunds pluggro, men jag var tvungen att ge upp tillslut ... vi städade istället i tvättstugan vilket var mycket uppskattad av lilla N och sedan tog vi en hel timmes promenad i den underbara februarisolen. Lilla N somnade fort i vagnen och jag kunde inte göra annat än att njuta av den friska luften och den underbara solen ...

När vi väl var hemma igen så var klockan så pass mycket att det var dags att hämta storasyskonen på dagis, till lilla N's lycka kan jag tillägga, eftersom att hon älskar att leka med sina syskon.

/Kram, Linda

Ny Blogg !

Ja, ni som brukar råka hamna på min blogg märker nog skillnad, jag har nämligen startat en ny blogg vilket innebär att de inlägg jag hade i den gamla inte finns i denna. Men jag tänkte att jag skulle starta på ny kula när det gäller mitt bloggande och vad passar då inte bättre än att också skapa en helt ny blogg !

Jag tror att jag kan ge ett löfte som jag kan hålla, nämligen att jag skall bättra på frekvensen av mitt bloggande ! Nu skall man inte tro för mycket på en person som har tre små barn och samtidigt studerar på heltid, men jag är trots allt optimistisk och känner att jag har en vilja och en önskan att bättra mig. Men inte bara det, det är egentligen ganska roligt att göra små inlägg lite då och då.

/Kram, Linda