Helgaktiviteter

I söndags så förutom att barnen fick egna rum (istället för att alla tre delat rum), så ägnade vi oss även åt lite vintriga aktiviteter. Jag och flickorna var ute på baksidan av vårat hus och dom fick åka pulka. Puh, deras moder har då ingen vidare kondition... jag sprang med dem lite runt på baksidan men kände att det tog lite på flåset.

Indra och Naomi

Om jag inte visste det innan så vet jag det nu, jag behöver träna upp min kondition! Vet bara inte riktigt när det ska bli... Någon gång i framtiden är väl det enda jag kan lova.

Medans vi var på våran baksida och åkte pulka så tog Peter med sig William till ishallen och åkte skridskor. Min lille kille har fått både en ishockeyklubba och en puck!

Tala om att han kände sig stolt ...

William åker säkert fram med klubban mot pucken, men det är intä så lätt att skjuta!

William tar det lugnt när han åker framåt för att inte tappa pucken!

Så förutom att jag kände att min konditon inte riktigt höll måttet så erkände även Peter att han blev lite mör i kroppen av att åka skridskor. Så i slutändan hade vi inte bara trötta barn, utan även vi var ganska trötta ...

Indra 4 år!

Jaha, nu har det alltså gått fyra år sedan våran underbara dotter Indra gjorde entre. Fyra år. Ja man undrar ibland vart tiden egentligen tog vägen (?) den har liksom passerat innan man hant reflektera över hur man egentligen skulle ha velat spendera denna tid... Våran tös är alltså fyra år gammal nu, lilla sessan, stora damen, lillasyster och storasyster, kusin, barnbarn... ja allt detta är våran tös, men framförallt våran underbara och ÄLSKADE dotter! Grattis älskade Indra på din 4-årsdag!

Här nedan visar jag bilder på Indra från det att hon fick presenter nu imorse och bakåt till när hon föddes ...

Indra 4 år

Indra 3 år

Indra 2 år

Indra 1 år

Indra 10 dagar

Vi håller bara ett litet kalas idag, lite presenter på sängen innan det var dags att åka till dagis och sedan på eftermiddagen lite glasstårta innan vi åt middag. En rätt så nöjd tjej. Det riktiga kalaset håller vi på söndag efter att mamsen (dvs jag) haft tenta som är på lördag.

/Kram, Linda

Vintern har kommit

I lördags så gick jag som sagt ut på en lååång promenad som var helt underbar, ingen snö, fåglar som kvittrar och en känsla av vår gjorde sig lite gällande...

MEN när jag så slog upp ögonen i söndagsmorse så var världen vit! Kan helt ärligt säga att det var både en besvikelse och lite av en lyckokänsla. Tänkte att det är ju roligt för barnen, plus att det inte blir lika skitigt, för jag skall erkänna att vintrarna här i den södra delen av vårat land är bra mycket skitigare än uppe i norr där jag är uppvuxen och inte alls lika vackra!

Idag blir det dock inga långa promenader, känns helt enkelt inte lika inspirerande när det är helt mulet, föredrar när solen kikar fram lite. Istället skall jag ägna mig åt ädlare sysslor, nämligen till mina studier. Detta gör jag inte bara för att det är mulet förstås, utan det är helt enkelt nödvändigt och faktiskt rätt så kul om jag skall vara ärlig.

I söndags när Peter och barnen kom hem från hans föräldrar så hade dom med sig en försenad julklapp till mig från P's syster Hanna, en jätte fin te-kanna i glas. Superfin. Jag använde den nu i morse när jag åt min frukost och kunde riktigt njuta av mitt te. Jag är fullkomligt galen i att dricka te jämt och ständigt, så det var väldigt gulligt av henne att uppmärksamma min passion, Tack Hanna!

Min frukost med te-kannan från Hanna

/Kram, Linda

Tid för mig själv ...

Jaha, så blev man själv i helgen. Peter och barnen har åkt de nästan 30 milen till P's föräldrar för att jag skall få en chans att ta igen förlorad tid och plugga till en tenta. Med förlorad tid så syftar jag på att jag varit hemma med sjuka barn då jag egentligen hade behövt att plugga, men så är det att vara förälder, man kan helt enkelt inte riktigt planera hur man vill.

Detta är faktiskt första gången som jag är helt själv, utan varken barn eller sambo, känns lite märkligt, och på ett sätt också lite skönt. Man är liksom van att alltid ha dom omkring sig och det blir mer uppenbart att jag är själv när det blivit kväll för då brukar vi alla vara hemma, igårkväll kändes det minst sagt lite tyst här i huset.

Min största rädsla är just när dom åker i bilen jag är så himla rädd att något skall hända dom under bilresan till eller från att jag nästan blir helt paralyserad. Jag blir verkligen skit nervös när jag vet att dom är ute på motorvägen eller bara åker någonstans lite längre bort. Skulle dom bara ha tagit en tur till ICA så hade jag inte varit orolig, men det är just att vistas så länge och i sådan hög fart som det faktiskt innebär när man kör på en motorväg som gör mig så nervös.

Mina älsklingar!

Måste säga att Peter och barnen är vekligen det käraste jag har och utan dom skulle livet inte vara värt att leva. Det är dom som fyller mitt liv med ett helt fantastisk innehåll och jag skulle offra mitt eget liv för mina barn.

Innan man skaffade barn så levde man bara och försökte fylla livet med roliga aktiviteter men man reflekterade aldrig riktigt över sin egen dödlighet. Sen efter att barnen kommit till världen så inser man plötsligt att man är dödlig och blir helt livrädd för att det skall hände en själv, sambon eller barnen någonting. Ja det är verkligen en pärs att vara förälder! Man blir orolig för allt! Nej, nu skall jag ta mig en långpromenad innan jag på allvar sätter igång med mina studier.

/Kram, Linda

Teckenspråk

På dagiset där mina barn går så får dom lära sig lite teckenspråk som stöd i vardagliga aktiviteter. Vilket jag tycker är väldigt roligt och dessutom en helt ypperligt god idé. Vore det inte fantastiskt om alla barn fick den möjligheten?! Jag finner personligen att det är väldigt roligt när mina barn visar mig spontant i olika situationer ett tecken för något tex frukter, mat och en del händelser (ex jobba).

Nyligen gjordes det ett litet reportage i det lokala områdes-bladet där vi bor och då var den yngsta av mina barn (Naomi) med på bild tillsammans med en annan av dagisbarnen där dom demonstrerade tecknet för "fjäril".

Isak och Naomi

/Kram Linda

Förkylning

Som förälder borde man inte bli förvånad när barn inom samma familj smittar varandra, men ändå är man så dum att man varje gång hoppas att det inte skall ske. Och jag är väl inget undantag, jag hoppades in i det sista ... men naturligtvis så blev lilla Naomi förkyld med rinniga ögon några dagar efter att storasyster blivit frisk.

Lilla Naomi

Detta betyder att man som dagisbarn inte är riktigt välkommen att vistas på dagis, och det betyder oxå att antingen mamman eller pappan stannar hemma med den sjuke. I detta fallet var den lille sjuklingen inte särskilt allmänpåverkad utan blev mest uttråkad när den stackars mamman försökte att få en liten stunds pluggro, men jag var tvungen att ge upp tillslut ... vi städade istället i tvättstugan vilket var mycket uppskattad av lilla N och sedan tog vi en hel timmes promenad i den underbara februarisolen. Lilla N somnade fort i vagnen och jag kunde inte göra annat än att njuta av den friska luften och den underbara solen ...

När vi väl var hemma igen så var klockan så pass mycket att det var dags att hämta storasyskonen på dagis, till lilla N's lycka kan jag tillägga, eftersom att hon älskar att leka med sina syskon.

/Kram, Linda

Ny Blogg !

Ja, ni som brukar råka hamna på min blogg märker nog skillnad, jag har nämligen startat en ny blogg vilket innebär att de inlägg jag hade i den gamla inte finns i denna. Men jag tänkte att jag skulle starta på ny kula när det gäller mitt bloggande och vad passar då inte bättre än att också skapa en helt ny blogg !

Jag tror att jag kan ge ett löfte som jag kan hålla, nämligen att jag skall bättra på frekvensen av mitt bloggande ! Nu skall man inte tro för mycket på en person som har tre små barn och samtidigt studerar på heltid, men jag är trots allt optimistisk och känner att jag har en vilja och en önskan att bättra mig. Men inte bara det, det är egentligen ganska roligt att göra små inlägg lite då och då.

/Kram, Linda